Hopplatofflan!

Vi har haft en del diskussioner om vad vår nya båt skulle heta. Hoppetossan var länge en bra kandidat men till sist fastnade vi för Hopplatofflan som dels är en liten ordlek med Hoppetossan och dels var det Ebbas ord på Foppatofflor när hon var mindre – lite gulligt.

Men bäst av allt så kändes hela affären som en Hopplatoffla! Det började med att vi en kväll, för tre år sedan, satt och bläddrade i en båttidning över ett par glas vin. Där såg vi annons från Hallberg-Rassy på deras nya HR310. Innan vi gick och la oss den kvällen så fick jag iväg ett mail till Hallberg-Rassy där jag undrade vad en sådan båt kunde tänkas kosta.

Dagen efter kom prislistan och en inbjudan till att besöka varvet. Efter att ha tittat i prislistan så insåg vi snabbt att det nog inte var något vi skulle ha råd till. Efter en del korrespondens med varvet så åkte vi upp på hösten för att besöka varvet. Efter ett trevligt mottagande och en mycket intressant rundvisning så vände vågen och vi hade bestämt oss att vi definitivt skulle ha ett Orustbygge.

Sparandet började och vi passade även på att besöka Najadvarvet. Det gick något år och vi började titta lite på begagnatmarknaden och kunde snabbt se att vi fick mycket mer båt för pengarna om vi bara hittade rätt exemplar. Samtidigt hade vi inte speciellt bråttom att köpa ny båt. Vi hade ju kvar vår kära Shipman 28.

Våren 2012 började vi prata om att det kanske började bli dags att leta lite mer aktivt efter ny båt. Det fanns en hel del Hallberg-Rassys till salu. Najad fanns däremot inte så många. HR 31 verkade vara ett bra alternativ även om vi tidigare varit lite tveksam till om båten var tillräckligt stor för vår familj.

Sommaren 2012 kom och vi seglade iväg, i vår Shipman 28, till Blekinge i sex veckor. Innan vi stack så la vi ut säljesannonser på vinst och förlust. När vi gjorde en liten paus i seglandet efter tre veckor så passade vi på att sänka priset lite för intresset för båten hade varit noll vid det tillfället.

Ett nytt treveckorspass i båten avnjöts. Barnen älskade seglingen lika mycket som de vuxna, men båten kändes lite för liten. Speciellt denna regniga sommar 2012.

De sista dagarna på seglingssemestern, när vi ligger i Ystad, ringer första intressenten. Några dagar senare har vi vår första visning på båten, men det blir inte affär. Ytterligare några dagar senare så är det dags för nästa spekulant men det blir inte affär denna gången heller.

Då beslutar vi att toksänka priset för att slippa ta upp båten till hösten och för att få lite mer handlingsutrymme när vi letar ny båt. Samtidigt innebär höstupptagning och sjösättning till våren en del kostnader. Pengar vi hellre vill lägga på en ny båt.

Nu börjar telefonen nästan brinna upp på grund av alla intressenter som ringde. Några dagar senare såldes båten till Polen. Hoppla!

Ebba och Åse klappar båten och säger farväl till henne.

Efter att ha pratat med banken och fått klartecken från dem så börjar vi aktivt leta ny båt. Nu visste vi också vad vi ville ha. Ett besök i en HR 31 bekräftade våra tidigare misstankar om att den är i minsta laget för vår familj.

Några veckor senare har vi hunnit titta på fyra HR 34:or i södra Sverige. Utöver det så har vi via mail varit i kontakt med ytterligare tre andra HR 34:or.

Efter några konstiga vändningar så står vi, 18 dagar efter att vi sålt vår Shipman 28, med en 11 år gammal(ny?) HR 34. Hoppla!

Hela processen från det där glaset med vin till vår nya Hallberg-Rassy 34 har verkligen känts som en – Hopplatoffla!

Ebba sitter i Hopplatofflans sittbrunn och ritar. Nu väntar vi alla på att hon skall komma i sitt rätta element – vattnet. Inte Ebba alltså – utan Hopplatofflan.